Vi är som svanar, svanar som talar

DAGBOK / Permalink / 0
Filmkvällen gick prima. Vi såg en riktig favorit, nämligen ''Eva & Adam - Fyra Födelsedagar och Ett Fiasko''. För att skryta lite kan jag säga att jag kan filmen nästan helt utantill, jag brukar säga replikerna samtidigt som skådespelarna. Ja, jag vet, det är häftigt, magnifikt skulle jag nog till och med kalla det. Hur som helst fick jag födelsedagspresenter av min kompis, ett paket med tre rosa badbomber, en skrivbok med ett omslag i rosa sammet och ett rosa enhörningsgosedjur med glittriga ögon. Blev så glad, har testat en av badbomberna idag och vattnet blev alldeles rosa. Så magiskt. Magnifikt, skulle jag nog också säga. 
 
Annars pratade vi mest. Min kompis brukar berätta alla konstiga saker hon varit med om när hon gått på krogen och på nattklubbar eller vad fan det är hon nu går på. Det är intressant. Och så brukar hon alltid klaga på min teve. ''Alltså Unn... Den där teven'' säger hon alltid när hon kommer in i mitt rum. Den är liten och tjock, men varför skulle det betyda att den inte kan älskas? Jag älskar den. Den är min vän! Och när jag rotade igenom mina filmer hittade jag en som hette ''Unns band'' och den innehöll ett inspelat liveframträdande med Jimmy Jansson och ett med Avril Lavigne. Bara så att ni vet det. 
 
Använder fortfarande min mammas dator och tyvärr måste jag säga att den har gjort mig besviken. Den fryser och stänger av sig själv hela tiden. Det hände senast imorse när jag skulle spara ett dokument. Blev av med allt det jag skrivit den senaste halvtimmen. Kändes inte alls bra, som ni säkert kan förstå. Men om vi ska tänka på skrivandet i sig så har det gått helt okej, har inte fått mitt betyg ännu men jag har tänkt en del och det verkar som att berättelsen sakta men säkert börjar byggas upp inuti mitt huvud. Det har hjälpt att läsa lite också, läste två böcker förra veckan och jag tror faktiskt att jag är redo att ta till mig något nytt. Lite nya böcker, av nya författare. Känns... fräscht. 
 
Och så tänker jag en del. På viktiga saker. På livet. På döden. På [insert något som inte alls är viktigt för en komisk effekt]. Tror ni att era föräldrar skäms över er? Jag tror det ibland. Jag känner att jag kan se det i min pappas blick ibland. En gång i somras tog jag med mig en av mina dockor när vi skulle iväg någonstans, för jag tänkte kanske ha en liten fotografering med den om vi hade tid. Ni skulle ha sett min pappa, och hört. Jag höll på och skojade och skulle sätta fast dockan i baksätet med bilbältet och han bara ''Men Unn...!'' sådär lagom upprört. Och jag tror definitivt att det finns saker mina föräldrar inte vill att andra ska veta om mig. Saker som de inte nämner. De säger säkert att Unn hon gillar att skriva, men inte att Unn hon tittar på japanska tecknade serier med två män som blir kära i varandra och en gång klädde hon ut sig till en av de där männen på ett konvent ja hon hade peruk och allt ni skulle ha sett. 
 
Nu använde inte jag punkt eller så, för en komisk effekt (är bra på sådana tycker jag). Men ärligt talat har jag problem med det på riktigt. Inte för att jag inte vet att man måste vara rätt generös med punkter och kommatecken, utan för att jag läste en kommentar någonstans där någon sa att idag är folk som skriver idag är alldeles FÖR generösa med punkter och kommatecken. Och den kommentaren har liksom flugit ur datorn och satt sig i mitt huvud (jag ser det framför mig att den fastnar i min panna och manipulerar min hjärna). Nu kan jag inte sluta skriva långa osammanhängande meningar och jag skäms över det. Fy alltså, SÅ PINIGT. 
 
Nu måste jag göra något annat. Vi hörs!
 
 
 
 
 
 
 
 
Till top