Bara lite musik för att jag känner för det

MUSIK / jag gillar musik :) / Permalink / 0
Hur många av er har lyssnat på den här låten och tyckt att raden ''I can't drown my demons they know how to swim'' är så genialisk? Jag har det. Den här låten känns som det officiella soundtracket för min gymnasietid, tyckte så mycket om den för att den var så djup och emo. Fast jag skämdes nog över det, som jag gör med allt annat. Kanske för att den här låten är så himla emo så att det nästan blir lite jobbigt att lyssna på den. Man bara okej Oli Sykes ryck upp dig lite och låt kanske håret växa ut och skaffa emofrilla igen det tror jag skulle vara snyggt. Nej men jag gillar faktiskt den här låten trots att den är sådär djup och så, fast jag tycker samtidigt att den är jobbig att lyssna på för jag tänker bara på den gången då jag satt i en främmande lägenhet och tittade ut på en främmande gata och allt var främmande och jag tänkte att jaha, det här är mitt liv nu. I can't drown mina föräldrars skilsmässa it knows how to swim. 
 
 
En orsak att kanske undra hur livet går för mig egentligen är att jag den senaste veckan har tittat på den här videon minst två gånger per dag. Vet inte varför, den hänför mig bara, tycker den är så rolig och faktiskt lite häftig. Jag älskar faktiskt Backstreet Boys, jag tänker säga så, för jag lyssnar på deras gamla låtar hela tiden och jag tycker de är bra. Vet inte hur jag kunde sjunka så lågt (jag menar, Bring Me The Horizon-Unn hade gråtit ögonen ur sig)  men ärligt talat, vem bryr sig. Jag, uppenbarligen, men ändå. Det här är en av mina favoritlåtar, HANTERA DET. 
 
 
På tal om videor som är bra, se den här. Jag älskar den. Den är så B att det blir vackert. Jag (och min storasyster) har fangirlat HIM lite extra mycket den senaste månaden av en anledning som är så invecklad att jag inte orkar förklara. Jag har hur som helst rotat fram min gamla HIM-axelremsväska från högstadiet och börjat använda den, det visar sig att det är en riktigt bra väska faktiskt. Har trott att jag är en ryggsäckstjej men jag ska nog testa att vara en axelremsväskatjej nu, man får en helt annan känsla bara. När väskan är på ryggen kan man ju inte riktigt hålla koll på den och, som jag gillar att göra, kontrollera att allting ligger som det ska i väskan. Men med en axelremsväska går ju det och jag är glad att jag har hittat tillbaka till det. Så tack, HIM! 
 
 
Den här videon var riktigt cool när den kom och ärligt talat tycker jag fortfarande att den är rätt häftig. Det roliga är väl att den finns både som engelsk version och som tysk (Übers Ende der Welt). Jag har alltid fascinerats av att de tog sig tid att spela in två exakt likadana musikvideor men nu när jag ser dem så inser jag ju att det har de inte alls gjort. Eller jo, videorna skiljer ju sig åt på vissa ställen, där Bill är i närbild och mimar till låten. Men ibland ser man ju att hans mun inte är synkad med musiken och det ser så dåligt ut, för de har liksom försökt dölja det så att de inte ska behöva spela in två olika scener. Men ändå, schysst att de faktiskt släppte två nästan identiska musikvideor för att alla fans skulle bli nöjda. 
 
 
 
Jag funderar på att låta den här låten smyga sig in i mitt manus. Bara lite försiktigt, för att det är kul. Det är en bra strategi, att kanske förstöra en text bara för att jag tycker låtreferenser är så himla roliga om man gör dem snyggt. För ja, låtreferenser i texter kan bli så dåliga tycker jag. Så klumpiga, så töntiga. Att typ bara slänga in några kursiverade rader för att göra det hela lite mer djupt är så dåligt. Typ så här: 
 
Jag låg i sängen och livet kändes tyngre än vanligt. Det var som att ångesten krupit upp intill mig under täcket och var i full färd att häva sig upp och sätta sig över mitt bröst. Frustrerat kastade jag av mig täcket och ruskade bort obehagskänslorna, gick fram till min cd-spelare och valde omsorgsfullt ut det jag kände att jag behövde höra. När musiken flödade ur högtalarna var det som att lättnaden sköljde över mig och spolade bort ångesten som desperat klamrat sig fast över mina axlar. 
 
Wie ein boom boom boom boom Boomerang
komm ich immer wieder bei dir an
wie ein boom boom boom boom Boomerang
komm ich immer näher an dich ran
 
Blümchens vackra röst smekte mina trumhinnor och jag kunde inte låta bli att le åt hennes glädjefyllda sång. Hennes boomerang påminde mig om min ångest, hur den flög fram och tillbaka till mig. Jag försökte kasta bort dem men likväl kom den tillbaka. Som en boom boom boom boom boomerang... 
 
 
 
Jag drömde nyligen en dröm om den här låten. Fast det var inte den här låten som den låter i verkligheten, nej det var en remix. En riktigt bra remix, om jag får säga det själv. Det var en tjej som sjöng och i introt var det någon som rappade, vilket kan låta skitdåligt men jag lovar er att det var häftigt. Det är i alla fall så jag minns det. Hur som helst har jag haft den här låten på hjärnan i tio år och det börjar bli irriterande nu. Någon kan väl slå mig i huvudet med en trollhammare, ami rite?! Nej jag bara skojade. Nu ska jag spela Sims. På tal om det så antar jag att jag har förlorat min älskade Simsfamilj nu, ni vet Johan och Liza och hon Carina och tvillingarna och den perversa brorsan. Så jäkla tråkigt. RIP. 
 
 
Vi hörs!
 
 
 
 
Till top