South Park - Mr. Hat Kumako - RESOR

Throwback Thursday: Lübeck

Jag satt och tittade på gamla bilder när jag hittade min mapp med bilder från när jag och min familj åkte till Lübeck för fem år sedan (tror jag). Vi åkte för att fira min pappas födelsedag, egentligen skulle vi åka till Visby men vi ställde in för jag bangade totalt för jag var fortfarande rädd att jag skulle stöta på någon jag kände. Verkligen troligt eller hur? Men Lübeck var också kul, vi åkte i en blå Västtraffik-buss med typ femtio personer som var femtio plus år gamla. Det var kallt och grått och regnigt. Jag gillar inte att resa egentligen. Men det var faktiskt kul ändå. 
 
Förutom min familj reste jag också med mitt Findus-gosedjur och ett nummer av FRIDA som hade en rolig affisch med Yohio. Visst är vi lika? Som ni säkert förstår var bussresan inte kul hela vägen (vi var ju liksom yngst liksom lol) så det var tur att jag hade med mig Yohio och hans nakna mage som sällskap. 
 
Jag och min syster satt längst bak i bussen och skrattade lite för högt åt lite för dumma saker. Till exempel den här bilden på mig och mitt white person-leende. Och mina konstigt placerade hårspännen. 
 
Det snöade, sa jag det? Det var vackert men kallt. Lübeck är en medeltidsstad, och jag tycker ju att sådant är rätt kul så jag hade inte så mycket emot att gå omkring och titta på byggnader och sånt. Men det var skönt att smita in i affärer, jag var bland annat på Forever18 och på Tiger minns jag. Och så åt vi på McDonald's tror jag. Känner verkligen att vi fick den där medeltidsfeelingen, ni vet?
 
Det här tyckte jag var så pass viktigt att jag behövde ta en suddig bild. 
 
Vi gick på museum med någon John Lennon-utställning (eller något). Den hade en del roliga bilder, bland annat en teckning av en s.k. penisfågel. Här se ni min syster mitt uppe i ett viktigt samtal med John. Skämt åsido, man plockade bara upp luren och så hörde man John Lennon och Yoko Ono skrika varandras namn i fem minuter. Obehagligt? Ja. Givande? Nej. Roligt? Lite grann. 
 
 
Höjdpunkten på resan enligt mig var när vi åkte på en guidad busstur genom staden, och jag fick se det rika och snobbiga området med alla rika och snobbiga hus. Vem fan bor ens här liksom? Någon snobbig och rik - det kan jag säga er! 
 
Nej, jag skojar! Höjdpunkten var ju naturligtvis när jag slog på teven på hotellrummet och fick se inga andra än de här killarna! Förstod cirka 1% av vad de sa (pinsamt, jag vet, läste fortfarande tyska på den tiden men ni som vet hur snabbt Tom Kaulitz pratar kan säkert förstå) men det var ändå så härligt att se dem. Tokio Hotel var inte direkt aktiva 2013, eller jo Bill och Tom var domare i det här programmet men annars hörde man inte av dem så mycket. Så ja, det var naturligtvis väldigt kul och jag fangirlade en bra stund. 
 
Och så åkte vi hem igen. Jag var inte livrädd för att åka båt på den här tiden, hade inte grävt ner mig i färjekatastrof-dokumentärer då, så det var nästan bara skönt att sitta på båten och att stå vid relingen och känna vinden i håret. Ah! Underbart! En bra resa.