South Park - Mr. Hat Kumako - MUSIK

Tre bra låtar FÖR ATT JAG VILL DET

 Man får tycka att den här låten är dålig, men man får också tycka att den är bra!!! Jag tycker det. Att den är bra alltså. Men det är något med här farfarströja och aningen för lång emofrisyr-kombon som får det att krypa i mig. Vet inte om det är en bra eller en obehaglig känsla. Den kombon påminner mig om något. Eller om någon kanske jag ska säga. Tihi, hemlisar är kul. Skämt åsido påminner det mig om killen jag var besatt av i alldeles för många år. Sedan gör den här musiken mig smått illamående också, vet inte varför, den får mig bara att tänka på saker som är jobbiga. Typ rutiga bälten och blå hårfärg och Bilddagboken. Det är visserligen bra grejer men själva tiden kring de grejerna var så jäkla jobbig. Tro det eller ej men jag saknar verkligen inte mellanstadiet. Är det ens någon som gör det?
 
Det är också en känsla av sorg som kryper sig på när jag ser den här musikvideon. Har sagt det förr men alltså sångaren i Asking Alexandria ser inte ut så här längre. Man får se ut som man vill tycker jag men det här är en liten jävla skitblogg så jag kan vara ärlig här och säga att jag tycker det är tråkigt att alla föredetta emokillar numera illa tvunget måste ha skägg och ännu värre; sin naturliga hårfärg... USCH. Hur som helst är jag inte ensam om de här tankarna för jag hittade nämligen en namninsamling för att sångaren skulle bli emo igen.  Haha!
 
 
A*Teens gives me life. Älskar den här musikvideon och den här låten. Den ger mig inga jobbiga känslor. Kanske den där småjobbiga ''jag är vuxen nu det var jag ju inte förut''-känslan men det är jag helt okej. Den här låten fyller hur som helst tjugo i år, eller ja, originallåten fyller fyrtiotre men den här versionen av låten fyller tjugo. Det kan vi ju också tänka på. Eller så tänker vi på Marie Serneholts snygga outfit i den här videon, tänker naturligtvis på de vita byxorna, den vita toppen och jeansjackan-outfiten. Love it. 
 
Min syster frågade mig en gång om jag önskar att jag levde på nittiotalet och svaret på den frågan är NEJ. Världen suger idag men jag är rätt så säker på att jag hade känt likadant om jag hade levt för tjugo år sedan. Eller ja det gjorde jag ju men min hjärna var inte fullt utvecklad och det enda jag kunde göra var typ att äta och skita på mig. Nej, men jag skulle gärna åka tillbaka för en helg och typ köpa kläder och kanske gå på en konsert med Backstreet Boys. Kanske stalka min egen familj och ta lite bilder på mig själv som bebis, för det finns knappt några nämligen. Annars trivs jag bra år 2019. 
 
 
SA NÅGON BACKSTREET BOYS?! Jag har låtit den här låten vara med i min text och jag tänker inte ta bort den. Jag vill i alla fall inte göra det. En karaktär älskar BSB och det har tyvärr gjort att jag älskar henne, vilket är synd för jag hade nämligen tänkt låta henne vara en bitch. Jaja. Till skillnad från A*Teens-videon är den här videon jättetöntig och jag kan stå bakom det påståendet. Men låten är bra, en av mina favoriter faktiskt. Och dansen går ju inte att klaga på. Eller jo men ändå. Eller jag vet inte. Klockan är halv fyra på morgonen. Borde sova. Men Jam on 'cause Backstreet's got it, come on now everybody, we've got it goin' on for years, eller hur?
 
 Känner mest så här. 
 
 
 
 
 
 
 
Publicerat i MUSIK
Taggar: 90-talet / A*Teens / Asking Alexandria / backstreet boys / emo / musik / musikvideo / märker ni att jag blivit duktig på att tagga mina inlägg
Kommentarer (0)

Jag är besviken över något (avsnitt femtiotusen)

Tokio Hotel kör med en ganska rolig grej inför deras turné nu i år. De låter oss fans rösta på vilka låtar vi vill ha i setlisten genom att lyssna på låtarna på Spotify. Varje vecka står det mellan två låtar och man ska alltså lyssna på den man vill höra på konserten. Blev glatt överraskad när de berättade att vi skulle få vara med och bestämma, men nu är jag lite besviken igen. För alltså de skulle ju bli gammal musik men som ni ser är sex av de tio låtarna som är gamla inte ens gamla. Alltså förlåt men jag tror att de flesta TH-fans håller med mig när jag säger att låtarna från ''Kings of Suburbia'' (2014) och ''Dream Machine'' (2017) inte är gamla. De tillhör liksom en era av bandets historia som är den nya eran. 
 
Jag är naturligtvis glad över att vi får höra några gamla låtar. Och det vore väl egentligen konstigt om de inte spelade några av deras nya låtar, för hur ont det än gör har ju Tokio Hotel faktiskt bytt musikstil. De gör inte musik i stil med låtarna på ''Scream'' (2007) längre. Dessutom tycker jag att vi ska vara sjukt tacksamma över att de verkar planera att spela så många låtar på tyska! För det brukar de nämligen inte göra, i alla fall inte utanför Tyskland. Men alltså jag hade verkligen önskat att vi fick fler låtar från ''Scream'' och ''Zimmer 483'', och inte så många låtar från ''Kings of Suburbia'' och ''Dream Machine''. Dessutom undrar alla hur det kommer bli med ''Monsoon'', kommer de spela den? Det är ju liksom traidtion, det måste de göra. Min första reaktion när jag såg bilden ovan var hur som helst en stor besvikelse. Jag kan liksom inte ens välja mellan den här veckans låtar (''Better'' och ''Cotton Candy Sky''). Tycker inte någon av dem är särskilt bra. 
 
Men för att det här inlägget ska bli lite roligare tänker jag försöka välja mellan alla de här låtarna, i förväg liksom. Det är ju alltid bra att försöka ha koll på vilka låtar jag ska lyssna på veckorna framöver. Så om min vilja gick igenom skulle setlisten se ut så här:
 
Seriöst, jag blir ledsen om ''Covered In Gold'' vinner över ''Love Who Loves You Back''. Kanske till och med gråter då, det får bara inte hända. Sedan skulle jag bli sjukt glad om ''Lass Uns Hier Raus'' vann, men det tvivlar jag på att den kommer göra. Den är en gammal favorit hos mig bara och det skulle vara sjukt kul att höra Bill sjunga den. Hoppas verkligen inte att ''Hey You'' vinner, det kommer ta fram ett jobbigt minne hos mig i så fall. De spelade den när jag såg dem 2010 och det var den enda låten från ''Humanoid'' som jag inte hade hört, på grund av att den inte fanns med på min skiva eftersom att jag inte köpte deluxe-versionen av den engelska skivan.
 
Men alltså jag vet inte. Hade förväntat mig att få höra klassikerna, typ ''Schrei/Scream'' eller ''Übers Ende Der Welt/Ready Set Go''. Inte typ ''Stop, Babe'' liksom, vad är det ens för låt? Alltså det vet jag ju men den är inte ens särskilt bra. Okej nej jag är glad över den här möjligheten, jag ska inte klaga. Eller jo det har jag ju gjort men alltså jag ska försöka att inte klaga mer. Stackars Tokio Hotel, de kan inte göra något rätt. Faktum är att så många fans klagar på dem numera. Det är nog inte lätt att göra alla nöjda. Men ärligt talat, om man marknadsför en turné som en nostalgisk upplevelse (de har väl inte gjort exakt det men i princip) så får man väl räkna med att folk blir lite svidiga när de ska spela tre låtar från en skiva från 2017. 
 
Nåväl, jag ska inte tänka på den här konserten mer för då riskerar jag att få mycket svår panikångest. Ni kan skicka blommor på posten om ni vill. 
 

♬ Tre album som fyller tio år i år ♬

Amy Diamonds ''Swings And Roundabouts''
Jag var inte jättepepp på den här skivan när den släpptes. Jag tyckte om Amy Diamond ganska mycket fortfarande, men var nog upptagen med andra skivor just då (speciellt den sista skivan i det här inlägget). Jag tror jag köpte skivan 2010 faktiskt, på impuls inne på Coop Forum. Även om det inte är Amys bästa skiva så tycker jag faktiskt om den rätt mycket. Den innehåller bland annat låten ''It's My Life'' som ni säkert minns från Melodifestivalen 2009. Jag har lyssnat på den här skivan en hel del sedan jag köpte den, den har ett lite mer elektroniskt sound än Amys tidigare skivor. Det här är förövrigt hennes sista skiva, hon har släppt musik efter ''Swings And Roundabouts'', bland annat under hennes riktiga namn Amy Deasismont, men hon har inte släppt en hel skiva (förutom en best of-skiva men det räknas inte). Så den betyder ändå mycket för mig, den känns lite som slutet på en era. 
 
Här är mina tre favoritlåtar från skivan: 
 
Johan Palms ''My Antidote''
Idol-favoriten från 2008 släppte sin första, och sista, skiva för tio år sedan i år. Jag minns att jag tjatade på min mamma att hon skulle köpa den till mig (taskigt jag vet, men jag var liksom elva år gammal) och när hon väl gjorde det lyssnade jag på den om och om igen. Det är faktiskt en bra skiva, men som vanligt är jag oerhört färgad av nostalgi och det finns väl också med i mina starka känslor för den här skivan. Jag såg många av låtarna live det året, lyckligtvis hade Johan två gratisspelningar i Göteborg 2009 och jag gick naturligtvis på båda. Faktum är att på min gamla YouTube-kanal finns en video som jag filmade på hans spelning på Brewhouse i oktober 2009. Den är filmad med min gamla knappmobil och är därför av usel kvalitet, men ni som vill se den kan klicka HÄR  (jag varner er dock, sänk ljudet innan ni tittar för det är verkligen USELT).
 
Mina tre favoritlåtar från skivan: 
 
Tokio Hotels ''Humanoid''
Jag tror inte att jag behöver förklara hur lycklig jag var när den här skivan kom. Det var Tokio Hotels första platta efter att de slagit igenom med låten ''Monsoon'', som låg på plattan kallad ''Scream'', från 2007. Det häftiga var ju naturligtvis att bandet hade ett nytt sound och en helt ny look. De gick från att vara ett vanligt rockband till att bli ett halvt elektroniskt rockband som verkade komma från yttre rymden. Det var rätt coolt i alla fall men det var svårt att vänja sig vid. Jag minns att jag mådde genuint dåligt när Bill Kaulitz först fick dreads, och sedan bytte ut dreadsen mot en tuppkamm. Jag har svårt att hantera förändringar okej? Och dessutom var jag ju elva år. 
 
På den här tiden gjorde fortfarande Tokio Hotel två album, ett på tyska och ett på engelska. ''Humanoid'' kom ut strax efter min födelsedag och jag köpte den tyska deluxe-skivan och den vanliga engelska skivan för mina födelsedagspengar. Har till och med kvar kvittot från det köpet, så stort kändes det. Bara någon dag efter att jag köpt skivorna ville min kompis umgås med mig efter skolan och jag dissade henne för att lyssna på mina skivor. Det låter kanske som en rätt dum historia och det kanske det är också, men jag tycker det är så roligt hur sur hon blev när hon försökte ge mig skuldkänslor för att jag hellre lyssnade på musik än att umgås med henne. Men har man varit besatt av ett pojkband så vet man hur det är. Jag behövde ju lära mig alla låttexterna utantill, både på tyska och på engelska. 
 
Hur som helst tycker jag väldigt mycket om ''Humanoid''. Låtarna är så bra, jag tycker verkligen om deras nya sound (eller gamla är det väl numera) och jag känner naturligtvis extra mycket för de här låtarna eftersom att jag såg dem live när bandet spelade i Sverige på sin Humanoid City-turné 2010 (klicka HÄR  om ni vill se min video med klipp från konserterna). 
 
Vet inte hur jag ska välja ut tre favoriter, men jag ska försöka.