South Park - Mr. Hat Kumako - november 2018

En jättedålig bok som jag ändå tycker om

För den som inte vet det samlar jag på böckerna ur Tvillingarna i Sweet Valley-serien som författaren Francine Pascal har skrivit. Det finns hur många böcker som helst. Senast jag räknade min samling hade jag lite över hundrafemtio stycken, men nu har jag nog nästan hundrasextio. Och det är ändå inte alla, det finns många fler. Jag menar, jag har samlat på dem i tio år och jag har ändå inte alla. Så många finns det! 
 
Det här skulle kunna vara pretantiöst och så, om det nu inte vore så att böckerna är skitdåliga. Det kanske man kan förstå med tanke på att det finns så många. Handlingarna är tunna, karaktärerna likaså, och eftersom att Francine Pascal använt sig av spökskrivare till många av böckerna hänger de dessutom oerhört dåligt ihop. Jag är medveten om detta, och jag var det redan när jag var yngre, men nu när jag är äldre så märker jag det ordentligt. 
 
För att ge er ett smakprov tänkte jag recensera en bok som jag köpte alldeles nyligen, bok nummer trettiosex, i serien som handlar om tvillingarna när de går i sjätte klass. Boken heter ''Nykomligen''. Alla böckerna går ut på att tvillingarna, som heter Jessica och Elisabeth Wakefield, är olika. Jessica är populär, och bryr sig bara om nöjen och kompisarna i den exklusiva Enhörningsklubben (en klubb där bara skolans sötaste flickor får vara med). Elisabeth är hennes motsats, hon är snäll och förnuftig och skriver i skoltidningen. 
 
 
Danny Jackson har inte gått på Sweet Valley Middle School särskilt länge. Ändå är han redan känd som skolans bråkstake. Men Danny har även en talang, han är nämligen supersnabb och stjärna i skolans friidrottslag. Även om Dannys skämt och upptåg kan vara ganska roliga är Elisabeth orolig för honom. Han ställer till med så mycket problem att han riskerar att bli avstängd från skollaget. Hon undrar vad det egentligen är med Danny, som trots sin framgång i laget, och trots att han verkar smart, ändå ställer till med så mycket problem. 
 
När Elisabeth frågar en pojke i laget om Dannys föräldrar får hon något av en förklaring. Dannys föräldrar är inte särskilt stöttande, de tycker att skolarbetet är viktigare än idrotten och vill att deras son ska sluta i laget. Här ska man tro att jaså, det är det som är problemet. Men eftersom att det sker inte ens halvvägs in i boken kan vi nog alla förstå att det finns något mer problem. 
 
Elisabeth skriver en artikel om skollaget till skoltidningen. För att storyn ska röra sig i den riktningen som den bör letar hon upp Danny för att han ska få läsa artikeln innan den går i tryck. Men något stämmer inte. Danny verkar kämpa med att ta sig igenom texten och när hon frågar om han har läsproblem får han ett utbrott och börjar slita sönder tidningar och böcker. Elisabeth blir förskräckt för stunden, men mest är hon sorgsen. Danny har uppenbarligen problem och det verkar inte som att han tänker be någon om hjälp. 
 
Nu tänker jag diskutera problemet med det hela. Boken inleds med att Elisabeth får reda på att Danny under en lektion klippt av hästsvansen på Julie, en av Elisabeths bästa kompisar. Hennes reaktion? Inte så allvarlig. Hon är mest fundersam på vem Danny är och varför han beter sig som han gör. För den som har läst böckerna om tvillingarna så är det här HELT olikt Elisabeths karaktär. Hon är snäll och tror visserligen alltid gott om alla, men när någon är elak mot hennes vänner, då säger hon ifrån. För hon är ju en liten ängel som inte kan göra fel. 
 
Att hon fortsätter vara snäll mot Danny, och sedan inte blir förskräckt när han får ett utbrott och blir våldsam, är så märkligt. Alla de vuxna i Sweet Valley är helt inkompetenta dessutom, de reagerar knappt. Danny blir så småningom av med sin plats i laget, när han snarare borde bli avstängd från skolan för att ha klippt håret av en elev, hotat en annan, och tagit sönder dyra uppslagsverk i biblioteket. 
 
Eftersom att Elisabeth är så fruktansvärt underbart snäll berättar hon inte om Dannys problem för någon. Inte ens för rektorn, som hon går till och försöker förklara att Dannys utbrott var hennes fel (jag vet, så dumt). Men vem säger hon det till? Till Jessica, hennes tvillingsyster som aldrig någonsin tidigare eller aldrig någonsin senare i serien håller löften. Aldrig någonsin! Fast nu gör hon det, av någon anledning, trots att det är så himla olikt henne. Varför?
 
Jo, för att hon ska kunna visa Elisabeth en artikel i en sporttidning. (Varför har mode och musikintresserade Jessica en sporttidning? Jag berättar senare). Artikeln handlar om en löpare som heter Greg Voynow. Han är tjugofem år och beskrivs som världskänd. Trots att han är så berömd och därmed borde vara oerhört upptagen jobbar han halvtid på ett barnsjukhus och lägger mycket tid på att åka runt till skolor och föreläsa om dyslexi, för han har nämligen det. Och hans nummer finns i telefonkatalogen, så Elisabeth kan ringa nummerupplysningen och de lämnar med glädje ut hans adress. 
 
Elisabeth skriver ett brev till Greg och berättar om Danny. Hon tänker att Greg kanske kan hjälpa honom, för han har själv haft mycket problem i skolan och tvingades hoppa av college för att han inte kunde läsa. Just precis, han lärde sig inte läsa förrän han var nitton. För det är ju så dyslexi fungerar. Några dagar senare ringer Greg upp henne och bara ''Absolut kan jag komma, jag kommer imorgon, vi ses klockan tre utanför skolan, hejdå helt främmande tolvåring!''. 
 
Men dagen därpå så får Elisabeth plötsligt förhinder när alla nummer av skoltidningen försvunnit. Hoppsan! Och det är ju bara hon som kan trycka nya exemplar, det kan ju bara inte engelskläraren göra när Elisabeth har så bråttom. Synd! Jessica får, till sin glädje, möta upp Greg istället. Har jag berättat att Greg är snygg? Det är han, han skulle kunna vara en fotomodell, och Elisabeth är lite kär i honom. Har jag sagt att han är tjugofem? För det är han. Därför känner jag, som läsare år tvåtusenarton, att det är lite obehagligt när Jessica pekar ut Danny och Greg går fram till honom och bara ''Hej jag är superkändisen Greg, vad sägs om att hoppa in i min bil och åka till glassbaren, bara du och jag?''. 
 
På glassbaren lyckas Greg få Danny att erkänna att han har läsproblem. Så bra! Danny pratar med rektorn, som pratar med hans lärare och dessutom låter honom börja i laget igen. Vilken tur! Danny gör så att skollaget vinner distriktmästerskapet och han sätter också delstatsrekord. Dannys föräldrar är där och är så stolta, för plötsligt är de inte högpresterande akademiker längre och tydligen har de aldrig förstått att deras tolvåriga son inte kan läsa (Elisabeth borde ha ringt till socialen kan man tycka).
 
Dagen därpå är det samling i aulan för att hylla laget. Till allas, förutom Jessica och Elisabeths, förvåning dyker Greg upp. Han hyllar Danny och säger något i ''Stay in school kids''-stilen. Men naturligtvis måste han också hylla Elisabeth, för hon blir ju inte hyllad nog (ledtråd; det blir hon). Hon får komma upp på scenen och Greg... kysser henne på kinden. Som man gör. 
 
Danny får en hjälplärare och engelskläraren berättar för klassen om dyslexi som om han läste en artikel från 1177.se. Så anledningen till att Danny bråkat så mycket är för att han inte kan läsa. Men nu ska han lära sig. Slutet gott, allting gott. 
 
FAST VÄNTA. Det är inte allt. Jag har ju inte berättat om alla andra viktiga storylines i den här boken. För det finns flera. Eller ja, det finns två. Jessica måste ju också ha en roll i boken, annars skulle den ju inte kunna heta ''Tvillingarna''. Jessica bryr sig mycket om vad killar tycker om henne. Ja, hon kommer få problem senare i livet, men mer om det en annan gång. Bruce Patman är skolans rikaste kille. Han är snygg och Jessica  vill ha hans uppmärksamhet. Hon ser Bruce prata med en tjej i friidrottslaget och bestämmer sig för att bli vältränad. 
 
Här ser vi början på ett faktiskt problem som faktiskt vore intressant att läsa om. Men ni har väl inte glömt att den här är en Tvillingarna i Sweet Valley-bok? Det betyder nämligen att allvarliga ämnen tas upp, men behandlas... dåligt. Jessica köper en sporttidning (ja, nu förstår ni hur det hängde ihop tidigare) och gör ett test för att se hur vältränad hon är. Trots att hon dansar balett och går tre kilometer varje dag säger tidningen, i princip, att hon är tjock och otränad. Jessica bestämmer sig för att börja träna och äta nyttigt. För hon vill ju så gärna få uppmärksamhet av Bruce. 
 
Hon joggar, står framför teven och tränar aerobics a la DEN HÄR VIDEON och slutar äta pannkakor till frukost. Hon tackar till och med nej när Enhörningarna ber henne följa med till hamburgebaren. Men efter mycket om och men inser Jessica att hon bara mår sämre.Hon är hungrig hela tiden och har  träningsvärk (eller träningsverk som det står i boken) hela tiden. När hon väger sig och inser att hon gått upp ett och ett halvt kilo, och när Bruce bara förlöjligare henne, ger hon upp och börjar äta och slutar träna. För det är ju precis så det brukar fungera i verkligheten. 
 
Slut, eller hur? NEJ. Jessicas bästa kompis, Lila Fowler (som har en rik pappa och får allt hon pekar på) ska ta hål i öronen och få ett par superfina örhängen i guld. Jessica vill också ta hål i öronen. Men det får hon inte, hon är för liten. Det kanske var så år 1990, när den här boken skrevs, men nu känns det faktiskt väldigt lustigt att läsa hur hennes mamma säger att hon minsann inte tog hål i öronen förrän hon var arton. Jessica får ta hål i öronen först när hon är fjorton. Slut på den storyn. Jag vet inte varför den var med över huvud taget. 
 
 
 Så den här boken är dålig. Alla de här böckerna är dåliga. Inte bara för att de riktar sig till tolvåringar, de är dåliga på riktigt. De är dåligt skrivna och som sagt är karaktärerna och handlingarna tunna. Dessutom har de åldrats oerhört dåligt. Tvillingarna i Sweet Valley High-serien är lite bättre, och när tvillingarna går på college får de faktiskt allvarliga (men om något överdrivet dramatiska) problem. I den allra senaste boken är problemet något mer realistiska.
 
Men det är något charmigt med hur dåliga de här böckerna är. Och naturligtvis är det roligt. Tvillingarna är med om så jävla mycket skit, men de blir aldrig traumatiserade eller ens ledsna. Det finns liksom en bok i Sweet Valley High-serien där en av dem blir kindappad, och en annan bok där Elisabeth nästan dör i en olycka. Det är dumt och oseriöst, men jag tycker att det är kul. Så trots att ''Nykomlingen'' suger ger jag den ändå en generös sjua av tio. Det är inte den värsta Sweet Valley-boken jag har läst. 
 
 
 

~ Vågiga vaser? Ja tack! ~

 
Minns ni de här vaserna från IKEA? Jag minns dem som vaserna som stod på borden i matsalen på låg och mellanstadiet. Att de fanns i alla möjliga färger och att typ alla hade dem. Utan jag. Fast nu har jag tre stycken. De finns nästan alltid på andrahandsbutiker, men sedan jag började leta efter dem har jag haft svårt att hitta en. Jag letade efter antingen blåa eller rosa (och lila om det fanns, minns ärligt talat inte), och idag hittade jag äntligen tre stycken inne på Myrorna här i Göteborg. Jag är rätt förtjust i blå saker, som ni vet, speciellt blått glas. Tycker det är snyggt att de här tre vaserna är i olika nyanser av blått, det blir så estetiskt tilltalande tilllsammans. De kostade femton kronor styck. 
 
Tror mina nya vaser hade platsat i det här uppslaget från Julia. 
 
Jag tänker att jag ska sätta en plastblomma i varje vas, tror det kan bli snyggt. Kanske en rosa, eller en röd, och typ en lila. Jag vettefan, fint blir det nog. Var jag ska ställa dem vet jag dock inte, just nu står de vid min teve och det ser inte så fint ut. Hade ställt dem i fönstret men där står min lite för stora samling av kaktusar. 
 
Är i alla fall nöjd med mitt köp. Så nu vet ni det. 
 
 

The Sims 4: Ny expansion, nytt hus, ny familjemedlem och ny look!

Ni minns väl min nya familj i The Sims 4? För er som gör det - här kommer en uppdatering på deras liv. Melizza och Fredrik lyckades spara ihop tillräckligt med pengar för att flytta till ett hus i den finare delen av Brindleton Bay. Så det blev hejdå stadslivet, hej villalivet! Melizza, Fredrik och katterna kunde inte vara nöjdare. Speciellt med tanke på att de när de flyttade in i sitt nya hus fick de uppleva något de aldrig upplevt tidigare - årstider och väder. JAPP! Jag köpte Årstider-expansionen på Black Friday-rean. ÄNTLIGEN!!!
 
Det här lite småfula men rätt stora huset är familjens nya hem. De kommer säkert renovera och bygga ut i framtiden, men för tillfället har de inga problem med att få plats. Tvärt om är huset nästan lite för stort. Hmm... Hur ska de lösa det problemet?
 
Ett smakprov på hur Melizza och Fredrik inrett huset. De två översta bilderna är från vardagsrummet. Det ska egentligen stå en teve på bordet under den stora tavlan, men den försvann av någon anledning (The Sims <3). Längst ner är sovrummet. ÄLSKAR de nya prylarna från Årstider-expansionen, de är så i  min stil. Speciellt tycker jag om fåtöljen på andra bilden uppifrån. 
 
Men... vem bor i det här, väldigt söta om jag får säga det själv, rummet? 
 
Jo, det gör Linnea! Melizza och Fredrik funderade länge på att skaffa ett barn tillsammans, och kom till slut fram till att de vill adoptera. Men eftersom att de inte har ork eller tid att ta hand om ett asjobbigt småbarn (it's da truth) bestämde de sig för att adoptera Linnea. Och jag älskar henne, hon är så söt! Påminner hon inte lite om Blümchen och Alizée? Hon tycker om sport och att lyssna på musik, och hennes favoritfärger är röd och grön.
 
Så här ser familjen ut (plus katterna naturligtvis). Som ni kanske märker har jag gett Melizza en ny look också, med allt från den nya expansionen. Just nu är The Sims 4 väldigt kul, men vi får se hur länge det håller i sig. Men nu vet ni i alla fall hur mina simmar har det.