South Park - Mr. Hat Kumako - april 2018

✿ En guide genom min låda ✿

Gillar ni att organisera saker? Alltså vem gör inte det egentligen, känner jag. Det är ju jättenajs att ha ordning. Men jag är inte världens mest nogranna person, ska jag säga. Jag är rätt slarvig och bryr mig inte alltid. Jag har en viss ordning på vissa saker, men annat skiter jag i. Ni skulle se min bokhylla, där snackar vi ordning. Men så skulle ni se min strumplåda också, och då skulle ni säkert må dåligt. Den är en jävla röra, för strumpor bryr jag mig inte så mycket om. 
 
Hur som helst så fick jag en liten gullig låda av min mamma, där jag har organiserat mina skönhetsgrejer. Alltså typ nagellack och hårsnoddar och sådant. Tycker det blev rätt fint så jag tänkte visa er hur det ser ut!
 
Kan väl börja och säga att ja, det där paintkladdet i spegeln är mitt försök att censurera mig själv. Vet inte varför jag ens försökte, ni ser ju redan vad jag har på mig och det är inte ens en ful tröja eller något. HUR SOM HELST, jag har lådan stående i mitt fönster och det är fint. Till vänster ser ni mitt smyckesskrin och mina parfymer, som jag har stående i en gullig liten hink för varför inte. 
 
Min mamma hittade lådan förresten, den skulle slängas och den stank av barnsmink. Och nu står den i en snart tjugoårings sovrum. Tänka sig va? Lamporna fungerar inte, de gjorde de när jag fick den och vi satte till och med i nya batterier. Men nu är de sönder igen, jag vet inte varför. Jag känner också att jag naturligtvis skulle ha fotat ovansidan av lådan, den har en liten lila design där nämligen. Men nu glömde jag det och jag är hos pappa nu, så sorry... 
 
Här ser ni innehållet! Jag vet att det är lite rörigt men alltså, ni måste uppskatta hur jag har en massa hårsnoddar i en liten påse sådär. Älskar det! Och att jag har fyra oöppnade läppbalsam. Mår bra bara när jag ser den här bilden! Hur som helst, längst upp till vänster ligger några bomullspinnar och en ensam bomullsrondell. Jag använder dem när jag målar naglarna. Intill ligger min tråkiga samling av nagellack och intill dem har jag en liten påse med små hårsnoddar som jag främst använder till mina dockor, samt en sådan där grej man har i håret som jag inte kan namnet på yeah. 
 
I det lilla facket med två blommor i så ligger mina hårspännen. Jag använde hårspännen varje dag förut, när jag höll på och växte ut min raklugg. Nu var det ett tag sedan. Hur som helst så ser ni min töntiga sminksamling i facket under. Jag använder i princip aldrig smink, som ni säkert vet. Senast var på studenten och det är nästan exakt elva månader sedan idag. Så egentligen är allt smink gammalt och det är väl antagligen farligt att använda det nu. Men det ser fint ut i lådan. 
 
Det största facket är till mina läppbalsam, en nagelfil, en ansiktskräm som jag fick av min syster i julklapp och en liten balsamförpackning som min mamma gav mig i julklapp. Intill det facket har jag hårsnoddarna, en olivtvål från Grekland och ett armband med en massa religiösa grejer på som jag inte vet vad jag ska göra med. Tänker att det kanske skyddar mig mot allt farligt i världen så det får ligga där. 
 
Så det var det, nu har jag guidat er runt min lilla låda med grejer i. Kul va? Tycker det var kul att visa er i alla fall, sedan får väl ni avgöra hur kul det var att läsa. Förhoppningsvis var det ASKUL. 
 
Vi hörs!
 

Väldigt intressant...

Det var ett tag sedan ni såg den här tjejen. Var det inte det? Ni bryr er inte. Men här är hon i alla fall. I någon konstig outfit jag satte ihop för att jag tycker om att byta kläder på mina dockor. Det är trevligt! På tal om dockor så har jag blivit sugen på att köpa en till, inte en American Girl utan någon annan. Vet inte vilken. Vill ha en som är större än en AG-docka (ca 46 cm), gärna längre än 50 centimeter. Men stora dockor är så dyra! Det finns s.k. reborn-dockor, vilket i princip är dockor som ser exakt ut som bebisar, men de är dyra och framför allt tycker jag att majoriteten av dem är skitfula. Inte alla! Men många. Jag tycker inte att riktiga bebisar och små barn är söta liksom. Och jag har inte råd. 
 
Dessutom tror jag att det finns en allmän uppfattning om folk som samlar på sådana dockor. De behandlar dem lite som riktiga barn ibland, vilket jag kan förstå och så, jag tycker inte att det är konstigt! Men många tycker nog det. Tror att en samlare var med på Outsiders någon gång, till och med. Lite taskigt ändå, eller hur? Vad är det för fel med att ha en hobby? Jag skulle gärna dedikera ett helt rum till mina dockor och gå ut med dem i barnvagn om jag hade möjligheten. Och om jag inte var feg. 
 
Är ni rädda för dockor? Jag känner en person som är det och hon klarar inte riktigt av min AG-docka. Jag förstår grejen men jag tycker inte att dockor är läskiga över huvud taget. Jag skulle nog inte känna mig iakktagen om jag gick in i rummet på bilden ovan till exempel. Fast samtidigt kan jag inte sova när mina dockor sitter och tittar på mig, jag har satt dem så att de tittar åt ett annat håll. Men det är inte för att jag tror att de lever, utan för att blickar är lite obehagliga. Ni vet, det där med ögonkontakt och det. 
 
Jag undrar egentligen vad min plötsliga fascination för dockor kommer ifrån. Eller egentligen är den väl inte plötslig, jag har bara insett att det faktiskt är okej att köpa dem när man är vuxen. Jag minns att jag var ute och sprang för längesedan, kanske tre eller fyra år sedan, och att jag såg en liten flicka som gick och bar på en docka med långt hår. Jag blev sorgsen när jag såg henne för att jag tyckte att det var så gulligt med dockan, och att jag var för gammal för att själv hålla på och leka med dockor. Men så insåg jag att jag inte är det. Fast jag skulle aldrig gå runt och bära på min docka Frida sådär. Som sagt är jag feg. 
 
Nu ska jag spela The Sims 4. Se fram emot ett inlägg om familjen framöver!
 

Dagen har kommit

... dagen då jag bloggar om överstrykningspennor! Okej, det här är sista gången jag ''clickbaitar'' er, jag avskyr nämligen när folk gör det i bloggar och på YouTube. Så jävla taskigt! Men hur skulle jag annars få er uppmärksamhet, det här blogginlägget handlar nämligen om överstrykningspennor. Jag vet inte hur det är med er men jag tycker inte att det låter särskilt kul. Fast det är det faktiskt. Lite grann i alla fall. En aning. 
 
Jag bor bara tjugo minuter gångväg ifrån en ICA Maxi Stormarknad, vilket är en rätt kul affär om man har ett tråkigt liv. Jag och min mamma gick dit idag och jag köpte ett par överstrykningspennor som jag velat ha ett tag. Det hänger ihop med det här med att jag har ett tråkigt liv, för överstrykningspennor är nämligen rätt värdelösa för det mesta och jag tycker personligen inte att det är särskilt smart att köpa fyra stycken för sextio kronor. Men det gjorde jag. 
 
De är pastellfärgade! Ni får medge att de är rätt fina? Jag brukade använda överstrykningspennor när jag gick i skolan, men nu gör jag ju i princip allt via internet och då är de här pennorna... väldigt värdelösa. Men de är pastellfärgade! Vet inte varför jag har känt att jag behöver dem men jag måste säga att jag på något sätt känner mig lite lyckligare nu när jag har fyra stycken pastellfärgade överstrykningspennor. Ska säkert hitta något att stryka över... 
 
Här ser ni alla färgerna på vitt papper. Visst är de fina? Och pastelliga? Jag tycker bäst om den lila och den blå tror jag, men alla färgerna är snygga. Speciellt tillsammans. Är inte det störigt? När man hittar något som är så fint tillsammans med andra grejer i olika färger, men ensam är den bara tråkig? Liksom, en ljusblå skål tillsammans med en ljusrosa och en ljusgul (eller något) är liksom så bra, men bara en ljusblå skål är ju skittråkigt. Känner ni igen problemet?
 
Här ser ni pennorna in action. Det här är ett utrag ur texten jag skriver på just nu, där huvudpersonen bråkar med sin lillebror. Har markerat några riktigt starka och känslofyllda repliker. Jag gillar verkligen att skriva, jag känner att jag har så mycket viktigt att berätta liksom och jag gillar att leka med orden och liksom måla upp en värld med starka karaktärer med alla vackra ord som vi har i det svenska språket. Känner ni det när ni läser de markerade replikerna? Att jag verkligen älskar att skriva?