South Park - Mr. Hat Kumako - december 2017

⋆★Fem bra saker med 2017★⋆

Jag brukar alltid göra ett jättelångt inlägg på nyårsafton där jag går igenom det jag gjort under året. Men nu känner jag inte alls för det, jag tycker nämligen inte att det här året har varit så roligt. Jag har mest suttit på mitt rum, lyssnat på Britney Spears och ätit godis, vilket säkert låter sådär lite ''quirky'' och roligt a la ''jag har inga vänner tihhih xD''. Men det har faktiskt varit tråkigt (för det mesta i alla fall...) och jag känner inte direkt att jag kommer titta tillbaka på tvåtusensjutton och känna att det var ett bra eller ens mediokert år. Så jag säger det nu, tvåtusensjutton har varit ett skitdåligt år.
 
Men det betyder inte att allting har varit uselt, för även om jag kommer titta tillbaka på året med avsmak så kan jag ju inte ignorera det faktum att en del riktigt stora och bra grejer har hänt i år. Saker som jag absolut kommer hamna på listan ''saker jag alltid kommer minnas'', ni vet den listan där man sparar allt sådant som betyder något. För en sådan har man ju. Men när vi ändå talar om listor så kan jag lika gärna berätta poängen med det här inlägget, och det är att jag ska presentera en fin liten lista för er. Nämligen en topp fem lista, topp fem saker från mitt 2017 som är värt att uppmärksamma! 
5. Tog studenten
2017 har de senaste fem åren varit ''det året då jag tar studenten''. För det är ju kul och så, när man går på högstadiet, att räkna ut vilket år man tar studenten och längta och tänka att det är så himla långt kvar. Jag minns när jag var på väg till skolavslutningen i sexan, jag gick längst avenyn klädd i min fina klänning som jag bara hade på mig för att jag skulle stå på scen med skolkören och sjunga den här låten (och ja den här informationen är värd att nämna tycker jag faktiskt för vilken kör sjunger ens den låten?), och jag såg flera studentflak susa förbi, fullpackade med glada studenter. Jag tänkte att det var så orättvist att de var fria nu, när jag skulle börja sjuan och ha det tråkigt i miljontals år till. Jag kände samma sak när min syster tog studenten, jag var så avundsjuk på henne, på all uppmärksamhet hon fick och hur lättad hon måste ha känt sig. Det lät så trevligt bara, att vara klar.
 
Så jag har definitivt sett fram emot studenten, och det gick ju så himla snabbt, plötsligt stod jag i skolan med studentmössan i handen och försökte bestämma mig för om jag skulle vara glad eller ledsen. Glad för att den stora dagen äntligen var här och för att jag var klar med skolan, eller ledsen för att jag lämnade det trygga och bekanta ''gå till skolan och hata att vara där och bli kompis med svenskläraren''-livet. Själva studentdagen var väl kanske inte så jätterolig, det var ju definitivt en bra dag men den blev inte sådär bra som jag tänkt mig. Ändå var det nog mest skönt att gå på sommarlov och veta att ingen ångestfylld skolstart stod och väntade i slutet av augusti. 
 
Men livet fortsätter ju efter sommaren, och jag har läst min skrivarkurs i några månader nu. Det är kul, det passar mig, och jag kommer förhoppningsvis in på fortsättningskursen! Men det är läskigt också. Jag har alltid varit en bortskämd och skyddad liten skitunge, så när jag plötsligt förstår att folk i min ålder skaffar jobb, flyttar hemifrån och reser och allt sådant där, då blir jag rädd och försöker krypa tillbaka till det där bortskämda och trygga livet. 
 
Men det är i alla fall jävligt skönt att aldrig behöva göra ett nationellt prov igen. 
 
 
4. Såg Tokio Hotel
Konsertbiljetterna fick jag i artonårspresent av min pappa, och det gjorde mig så lycklig att jag skulle se bandet just år 2017, eftersom att jag gillat dem i tio år då. Tio år! Det är inte så mycket egentligen, men när man tänker att det är som ett helt decennium, då är det faktiskt ganska många år. Bill (min eviga fästman, för den som glömt bort det) var lika vacker som för tio år sedan. Musiken var inte likadan, men det gjorde inte så mycket, jag skreksjöng med i alla låtarna ändå och hade så himla kul (att stå i en folksamling och skrika ''turn me on'' typ femton gånger, det är liksom en sådan där grej som jag aldrig trodde att jag skulle göra). 
 
Det är nog mest det, att det var så himla roligt att gå på konsert och se killarna igen, speciellt eftersom att jag fick uppleva det med min syster som brukade gilla Tokio Hotel för ganska många år sedan. Precis efteråt, när vi gick från Fryshuset till tunnelbanan, så var jag så himla glad och tänkte att allting var möjligt (eller något sådant, ni vet sådant som man tänker när man är glad). Och så köpte jag ju en skiva som visade sig vara signerad, den är en av mina mest dyrbara ägodelar. Ibland tar jag den i mina händer och försöker inse det faktum att Bill Kaulitz har rört den. Det går liksom inte att förstå... 
 
 
3. Mina American Girl-dockor
Ha ha, skratta ni bara. Men jag är faktiskt tvungen att ta med mina kära vänner Frida och Kirsten på den här listan. När jag köpte Frida så var jag så osäker på om det verkligen var ett bra köp. Men jag har nog aldrig varit så nöjd över ett köp efteråt (förutom Tokio Hotel skivan kanske då, höhö). Har haft så kul tillsammans med henne. Hon har hängt med mig under alla de där ''lyssna på Britney och äta godis''-sessionerna och även om det låter dumt så är det faktiskt som att ha en kompis bredvid sig. Hon sitter bara där och glor med sitt stela leende ansikte, och framför allt så är hon gjord av plast och tyg, men hon är ändå min vän och jag tänker stå fast vid det.
 
Kirsten Larson, min andra AG-docka, fick jag i studentpresent av min mamma. Hon är min prydnadsdocka, hon sitter mest på en hylla och ser fin ut. Och så hade jag ju en photoshoot med henne i somras, som ni har hört om så många gånger. Men hon är också min bästa vän och jag gillar att hon är en karaktär med en historia och så. Det känns bara så najs att äga den enda svenska American Girl-dockan, och sedan jag fick henne så har Kirsten blivit min favorit av alla American Girl-karaktärer. 
 
Ja, ja det är väl fritt fram att skratta åt mig då. Varsågoda. 
 
 
2. Bra musik och en bra serie
Jag har lyssnat på så mycket musik i år, på ett sätt som jag inte gjort på flera år. Det har blivit mycket Spotify-lyssnande (som ni vet), men jag har också njutit av att titta på musikvideor på YouTube. Dessutom har jag försökt hitta tillbaka till mina cd-skivor, och börjat uppskatta att ha en cd igång i bakgrunden när jag pysslar med något. Men framför allt har jag upptäckt en hel del ''ny'' musik, börjat gilla ''nya'' artister och grupper eller bara börjat uppskatta sådan musik som jag alltid gillat men skämts över att lyssna på. Och så har jag naturligtvis börjat uppskatta gammal favoritmusik som jag lagt på hyllan, och självklart har jag lyssnat på samma gamla vanliga skitmusik som jag gillat hela tiden. Jag vet inte, det har bara varit ett bra musikår för mig och jag tycker att det förtjänade en andraplats på min fina lilla lista. 
 
Obs dåligt exempel jag lyssnar inte alls på samma musik som jag gjorde när jag var typ tre hhöhöh lovar.
 
Men något som också gjort mig väldigt glad det här året har varit att kolla på Lizzie McGuire! Det är en töntig serie men den misslyckas aldrig med att göra mig glad och jag älskar Lizzie och Mirandas outfits och frisyrer. Seriöst, får alltid så mycket modeinspo och blogginspo av att se ett Lizzie McGuire-avsnitt. Jag har verkligen varit inspirerad av Lizzie det här året, i somras experimenterade jag jättemycket med mina outfits och det är verkligen tack vare den här karaktären som inte finns på riktigt. Nu går jag klädd i leggins varje dag, men jag hoppas att jag kan börja klä mig fint igen snart. Det spelar ingen roll att Hilary Duff herself tycker att Lizzie McGuires outfits är ''so yesterday''. Lizzie McGuire gör mig bara pepp på livet, att börja titta på den serien har varit typ det bästa någonsin. Eller ja, det näst bästa blir det väl egentligen. 
 
1. ''Hjärta av glas''
Minns ni att jag skrev en bok? Haha, ja det är klart att ni gör det, för jag slutar ju inte prata om det. Jag bestämde mig för att vara modig och släppa ut mina små söta påhittade karaktärer/bästa vänner i världen för första gången på länge. Var så nervös inför att göra det, men boken blev ganska bra bemött av de typ fem personerna som läste den. Jag är visserligen otroligt självkritisk och tror än idag att hela min familj egentligen avskyr den och bara säger bra saker för att vara snälla. ''Var får hon allt ifrån?'' tror jag att de tänker. Nu när det har gått ganska lång tid sedan jag blev klar, så det är ju cirka hundra saker som jag vill ändra på och för varje gång jag slår upp boken så upptäcker jag fler stavfel... 
 
Men ''Hjärta av glas'' hamnar på plats nummer ett eftersom att den var ett projekt jag jobbade så hårt och passionerat med och för att jag hade så kul när jag gjorde det. Jag tänkte inte på något annat och det förgyllde mina dagar på ett sätt som ett intresse inte gjort på flera år. Att skriva var liksom det enda jag orkade tänka på, jag skrev på min fritid, på lektioner, genomgångar (obs inte alltid jag är duktig elev i skola), på raster och jag skippade till och med att äta lunch i typ ett halvår bara för att jag ville skriva (snacka om dedikation, ami rite???). Men just det där, var får jag allt ifrån? En grej som jag tyckte var extra kul var att ta med saker i boken som kommer från mitt eget liv. Alltså, hela boken och alla karaktärerna är ju jag på ett eller annat sätt. Men typ att smyga in saker som folk har sagt och saker som jag har gjort, det var riktigt roligt. 
 
Min bästa kompis på högstadiet var lite av en bilentusiast och när hon skulle fylla femton så sa hon att hon ville ta mopedkörkort och börja köra EPA. ''Skojar du?'' sa jag och hon skrattade och sa att nej, vadå, det är ju jättecoolt att köra bil till skolan. Jag blev helt förfärad och tyckte att nej det skulle hon absolut inte göra. Men naturligtvis hade det varit lite coolt om hon hade gjort det ändå, men det är hemligt. 
 
 
Det var en kille i min klass på mellanstadiet som väldigt gärna ville ha en ny mobil. Han brukade ''tappa mobilen'', alltså kasta den i marken, så att den skulle gå sönder. Mobilerna gick ju aldrig sönder då, visst gjorde de inte det? De gick alltid sönder av andra, konstiga anledningar. Det skulle väl vara vattenskador då, som var det bästa sättet att förstöra mobilen. Det är så personen i den här texten får en ny mobil till slut, han ''tappar'' den i diskhon när han diskar. 
 

Jag och min bästis på lågstadiet hade en lek som gick ut på att vi skulle tillkalla andar och spöken och sådant. Vi stängde in oss i den så kallade ''snicken'', som var ett rum på fritids med en snickarbänk och verktyg och sådant, och lade oss på golvet under våra munkjackor. Sedan började vi sjunga på ''Ridom Ridom''. För er som inte vet är det en isländsk visa om någon som rider hem på kvällen bland en massa faror och annan läskig skit. Och när vi var klara så var andarna där, och det var så läskigt. Nu när jag tänker tillbaka på det så är det ASKONSTIGT och skrattretande, men då trodde vi på det. 
 
 
En annan sak som bokskrivandet gav mig var intresset för att rita igen, eftersom att jag gärna ville ha med bilder på bokkaraktärerna på omslaget. Jag kan måla typ två personer och jag gör det om och om igen, men det är ändå så roligt att hålla på med färger och sådant. Så tack, kära gymnasiearbete, och nu lovar jag er kära läsare att jag ska låta bli att prata om den här jävla boken. Och ni vet ju att jag är asbra på att hålla löften. 
 
 
 
 Ja men då är det alltså nyårsafton igen. Vad ska ni göra? Jaså, ska ni ha fest? Ja men så lägligt då, att jag har satt ihop en spellista som passar alldeles utmärkt på en nyårsfest! Ja, jag menar, den kan ni ju spela på era nyårsfester, så slipper ni oroa er för att fixa bra musik och så. Det var väl schysst av mig, att fixa det, se den som en liten sen julklapp. Ni behöver inte ens bläddra igenom listan och kolla så att den är okej, det är bara att trycka på play här nedanför och låta festen börja! 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
Publicerat i ALLMÄNT / DAGBOK
Taggar: 2017 / 2018 / gott nytt år / kan man kalla det här för nyårskrönika, jag tror inte det va / nyårsafton
Kommentarer (0)

♫ När jag går i mina fluffiga skor ♫

Har ni sett de här skorna från H&M? Jag såg dem när jag fönstershoppade genom hemsidan, fastnade för dem eftersom att de påminner mig om något från Larme-tidningen eller Swankiss eller Honey Cinnamon (två märken jag skrivit inlägg om tidigare, länk här  och här). Jag gillar verkligen det där fluffet, det är så himla fint och de här skorna kan nog göra vilken outfit som helst mer mjuk. Tänker mig dem tillsammans med ett par vita strumpbyxor, en rutig kjol och någon långärmad topp. Och ett par sådana där fluffiga örhängen. Ja, men tänk en typisk Larme-kei outfit, eller vad det nu är för stil, jag har inte så bra koll. 
 
Jag förvånas över att jag gillar både de svarta och de rosa, tycker nästan bättre om de svarta om jag ska vara helt ärlig. Jag har dock sett varianter med tjockare klack som jag gillar bättre. Tycker i allmänhet inte om den här typen av klack, jag är definitivt en ''tjocka klackar (och rund tå)''-tjej när det kommer till skor... Hur som helst så har Katie och liknande japanska märken har gjort mer detaljerade versioner av ''sandalett med fjädrar längst fram''-skon som också är fina. Ni ser lite exempel i kollaget här nedan: 
 
Gillar speciellt outfiten med med den svarta tröjan, den fluffiga rosa kjolen och de svarta skorna med fluff. Så fint hur den lite dova rosa färgen passar med det svarta. Det är nog det jag gillar med den här Larme-stilen (eller vad det nu är, jag har som sagt dålig koll), det svarta och det rosa ihop, och det beiga, det blir så snyggt och klassiskt bara. 
 
Det här får mig att tänka på hur J-fashion i allmänhet börjat dyka upp en hel del på klädaffärer här i väst. Saker som är/var populärt i Harajuku finns som varianter på H&M och liknande affärer. Vet inte vad jag ska tycka om det, det är väl kul att det finns tillgängligt här men samtidigt tar det väl ifrån magin lite. Det gör ju att det blir ''mainstream'', ett ord som jag avskyr ganska mycket, men som jag ändå bryr mig så mycket om. Jag klär mig i princip aldrig i japanska stilar längre, men jag tycker fortfarande om kläderna och även om det är najs att H&M säljer pastelliga accessoarer så är ju grejen med J-fashion att det ska vara speciellt och annorlunda. Äsch, det är sent (när jag skriver det här, klockan är seriöst tjugo över fyra på morgonen) och det är bara något jag tänkt på. 
 
 

☆ Min stil på Stardoll ☆

Jag inredde nyligen ett rum i en klassisk men ändå modern slotts-stil. Det gav mig inspiration att klä min docka i lite mer moderna och ''classy''-kläder. Jag är dålig på att matcha den här typen av kläder, men jag tycker ändå att det blev rätt prydligt och snyggt! Om jag vore en cool tjej skulle jag säkert klä mig så här. 
Den här stilen kör jag oftast på, den vanliga, söta, tjejiga stilen. Älskar den rosa tröjan med hjärtan och ''Gorgeous'' på, hade gärna ägt den i verkliga livet också. Gillar ni den lila klänningen? Känner ni igen det? Det är nämligen den klänningen Amy Diamond har på sig på omslaget till hennes singel ''Bittersweet''. Bild här & här!
Jag har en hel drös med j-fashion inspirerade kläder på Stardoll. Men jag gör aldrig några bra outfits med dem, det blir alltid sådana här, galna och färgglada fairy kei/decora-inspirerade saker. Men jag tycker det är kul. Toppen som det står Angelic Pretty på var en stor favorit för ett par år sedan, som ni säkert förstår.