South Park - Mr. Hat Kumako - july 2012

Kou Kou Kyoushi 2003...

Såg precis klart J-dramat Kou Kou Kyoushi 2003. Jag hatar när serier och filmer tar slut, det gör alltid lika ont i mig, även om slutet var lyckligt.
Såg i alla fall klart serien nyss, och den var verkligen jättebra. Jag upprepar; JÄTTEBRA. Vilken story, alltså. Bra skådespelare, mycket spänning, kärlek, sorg och skratt.
 
Hina Machida blir kär i sin lärare, och när hon svimmar på en lektion följer han med henne till sjukhuset. Där råkar hon höra sin lärares doktor prata om en tumör i hjärnan. Det Hina inte vet är att det är hennes lärare, och stora kärlek, som har fått tumören. Hon tror att det är hon själv.
När hon frågar sin lärare om hon ska dö, så fattar han att hon tror att det är hon själv som ska dö. Då ljuger han för henne, och säger att det är sant...
 
Jag rekomenderar den här till ALLA. Se den på gooddrama.net.
 
 
 
 
OBS: SPOILER ALERT! (Bläddra inte ner om du inte vill få en hint om slutet) 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Slutet var verkligen speciellt. Man får liksom inte veta hur ''det hela'' slutade. På något sätt känns det bra, men på ett annat inte. Men jag tror att Koga-sensei dör, det känns liksom så när Hina står med sina Teru Teru Bozu spöken vid sjön och man får höra deras samtal.
Jag grät inte, men jag var nära inpå....
 

Nästa LOTTE Fit's reklam?

 
 
Måste ha krävts en hel del övning för att få till slutet. Sjukt snyggt gjort i alla fall! 
 

Publicerat i ALLMÄNT
Taggar: coolt / dans / japan / japanska / lotte fits / musik / sailor fuku / skola / skoluniform / tuggummi
Kommentarer (0)

Blev fotad på en av Paris kändaste gator...

Det var rätt läskigt faktiskt, jag hade gått runt hela dagen och varit ledsen för hur alla stirrade på mig som om jag vore ett djur på Zoo. Jag hade fattat att folk skulle titta, men när vi var i Claude Monets trädgård så stirrade folk mer på mig än på blommorna. Vissa garvade till och med åt mig, det var ganska jobbigt. Lite senare när vi gick på gatorna i Paris så var det knappast bättre, folk stirrade och garvade lika mycket där.
 
Men när vi gick på en av Paris kändaste gator så kom det en tjej och frågade om jag pratade engelska, och jag sa ja. Hon frågade om hon fick ta en bild på mig till ett modeprojekt på hennes skola. Jag sa ja, och hon tog en bild på mig.
Det var lite speciellt. 
 
(Det är inte bilden i inlägget)